23 januari 2008

The cold swedish winter 11.15

Grått och trist. Jag ska jobba 15-22 utan lunch och utan matpaus idag så jag måste peppa upp mig lite. Därför ska jag nu berätta om hur intressant det är att gå till lågpriskedjan som ligger i närheten. Det är jag, gamlingar och utländska människor som handlar där. Ungefär motsvarande Lidl hemma. Första gången jag gick in stannade jag direkt och granskade de låga priserna på frukten. I ögonvrån ser jag någonting svart fladdra förbi och jag vänder mig om. En kvinna i burka går förbi och jag blir lite förvånad. Alltså helt svart över ansiktet, inte ens en glipa för ögonen. Det är ju ingenting konstigt men det är bara det att jag har nästan aldrig sett någon i burka och när jag väl har gjort det så är det typ ett helt burkagäng på promenad eller nåt. I alla fall, jag log lite för mig själv och tänkte inte mer på det. Lite senare längre in i affären när jag kollar på pasta så hör jag en röst bakom mig. Rösten ber mig om någonting och jag vänder mig om och ser det svarta skynket framför mig. Vart ska man titta? På perfekt franska och som om det var det naturligaste i världen ber hon mig ta ner en deodorant. Vilken färg får jag fram, hon svarar orange och tackar. Det är ju egentligen inte något konstigt överhuvudtaget men det kändes bara så konsigt. Som att prata till en vägg eller nåt. Jag försökte fästa blicken där jag gissar att ögonen är. Haha, jag skulle vilja se mitt ansiktsuttryck när jag vände mig om. Det var kul i alla fall.

Så igår när jag gick in på "Ed", som affären heter, igen så går det in en tant och en gubbe samtidigt. Tanten skriker högt och gällt "Bonjour!" till kassörskan och sträcker upp sin hand i luften. Hela affären kunde höra henne och lite allmänna artighetsfraser utbyts. När tanten och gubben står och väljer frukt tillsammans får de en liten kommentar och tanten svarar attgå och handla tillsammans är bara hennes ursäkt för att få krama sin man. En sådan tant ska jag också bli. Haha, som hörs i hela affären och skrattar som om gå och handla vore det bästa på hela veckan.

Det händer en del kul på jobbet också men jag är kass på att berätta så jag kan bara nämna att man får en del konstiga frågor från kunderna ibland. Vilket bröd som är vegetariskt är min favorit.


Igår fick jag ett jättefint brev och undrade vem det var som skriver så fint. Sen kom jag på att det är mormor. Då blev jag glad.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åhh... jag verkligen älskar att höra hur du har det! Jag har fått ett jobb nu på veckorna här i Jönköping så jag kanske kan komma till Paris om jag har tur... Vad har du för adress till nya lägenheten? pusspuss

Anonym sa...

ååh vad fint :) jag vill också gå och handla mat och se människor! jag ska tänka på dig när jag är i Australien, det lovar jag. Ha det bra, lev väl. Tusen kramar johanna

Anonym sa...

Vad mysigt du skriver och vilka jätteroliga bilder du lägger in.

Men jag lurar lite på en sak.

Hur gör de i skolan när de skall ha prov osv ? Och hur vet man vem man pratar med?

Det måste ju vara svårt att träffa någon kille. Men jösses vad många killar man kan spana på utan att killarna ser det...!

Kram
Mammis