今日は 日本

skaru me?

またね

berusa din tragiska slips

kan vi inte bara regna bort i någon slags sörja av svagt kaffe och gråa ansikten

Jenny från Korpilombolo

Korpilombolo är en tätort i Pajala kommun med 532 invånare. Där kommer Jenny ifrån. Jenny är expert på att göra toast, har blont hår och var en sisådär 24 år för 6,5 år sedan. Hon är trevlig. I en sång från det tidiga 70-talet sjunger Agnetha Fältskog "Tio mil kvar till Korpilombolo, tåget det rusar hemåt i natten... Tio mil kvar till Korpilombolo, står du och väntar där på perrongen?" I verkligheten finns det ingen järnvägsanslutning till Korpilombolo.


Tänk vad mycket man inte vet

let the wind in

varma fötter. varm choklad. nybakade bullar och nytvättat hår. ibland är det fint att leva. kanske helt vrickat. eller som ett perfekt kokat ägg.

grattis Julia
tack

nej, jag har inget bättre för mig

"I dörren stannade han, drog upp den rödflammiga handen ur fickan och granskade den, halvt om halvt beredd på att få se en söndertrasad klump av blod och brosk."


Så klockrent äckligt
hej

Gör vad du vill

Egentligen ville jag bara ha ett våffelinlägg men av kända anledningar så måste jag ha med en bild också.

Jag träffade en norsk kvinna i affären. Ragna. Hon har bott här nere i sex sju år och har reumatism och ett våffeljärn som jag kan låna. Så då är det upplagt för våffelkalas på terassen senare i dag. Det kan bli ett fint farväl. Rikligt med våfflor. Man skulle kanske inte tro att våfflor riktigt är jag, men det är det. Jag har mammas recept i huvudet, ner i minsta detalj, och tänker mycket oftare på våfflor än jag ger uttryck för när jag skriver. Hoppas bara att järnet är bra. Våfflorna måste blir spröda på ytan och mjuka inuti. Våfflor som är mjuka både utanpå och inuti har jag inte mycket till övers för. Folk har inte kläm på våfflor, de accepterar vad som helst. Det grövsta felet ligger i att grädda ett berg våfflor och sedan servera dem när alla är klara. Då är det bara de två tre översta som är något att ha. Rätta tillvägagångssättet är att grädda allihop inför gästerna, och fortlöpande dela ut dem under tiden. Det får bara gå några sekunder från det att våfflan är färdig till dess konsumtion inleds. Det är det som är det vackra med våfflor. De lever så kort. Egentligen är de oanvändbara som servering i restauranger och kaféer där de ofta har legat timtals i plast och bakom pelxiglas. Då är det inte längre våfflor. Detta engagerar mig.

Lyckad tillställning. Samma gäng som sist, plus Ragna. De satt runt bordet och drack öl och vin medan jag gräddade våffla efter våffla och delade ut, moturs, som mamma alltid gjorde. Alla fick så många de orkade. Järnet stod på i nästan tre timmar och då hade de flesta hunnit bli småfulla och varje våffla fick den uppmärksamhet den förtjänade. Det blev applåder för de våfflor som var perfekta, alltså för dem som gräddats precis lagom och därför inte kunde ha blivit bättre än de var. Om man håller den nygräddade våfflan i den yttersta centimetern ska den kunna hålla sin egen vikt, men bara nätt och jämt, och när den bryts ska den fortfarande ha ett element av viskositet i kärnan. Det kallar jag våffla.


Erlend Loe


Härmed står våffelkalas och eklektok på önskelistan

jag skriver inte på nåt

funderar på att åka till midnattssolen i sommar... eller till Japan

a memory of the cushion life I'm clinging to

här bor jag om ni undrar

je suis libre ou du moins j'en ai l'air

libre comme l'air, ou presque
un petit bout de toi me, un petit bout de toi me reste

...

...

...

te, apelsin, snöyra, fina minnen i inkorgen i morse och jag kan inte låta bli att le

...

zendagi migzara

motivationsnivå: låg
äter: youghurt & müsli morgon, middag, kväll
kläder: pyjamas
lyssnar på: amy macdonald - run
tittar på: gossip girl
gillar: Bjørnar på Claes Ohlson som sitter i kassan och ler och ser ut precis som han heter



...

damien rice - i remember

lær norsk leksjon 1

bukser