jag gillar att hitta ny musik på min dator, att bara stirra på skärmen med öppen mun och förundras över att jag inte vet vad jag egentligen har för musik och för att det är så vackert. men egentligen har jag öppen mun hela tiden. för jag kan inte andas annars för jag är lite sjuk och läpparna lite torra fast jag orkar inte resa mig och leta efter mitt cerat som vissa säger men jag säger läppsyl. jag har gjort en liten helghörna och det skulle vara skönt att bara sitta här hela dagen och titta på svt:s webbtv men det är första söndagen i månaden så jag måste gå till nåt museum som jag inte har varit på för det är gratis och jag är snål och ointresserads egentligen så jag går inte dit annars. jag har en ny ljusblå disktrasa och helghörnan, som är fåtöljen, är också ljusblå så detta måste ju betyda att helgens färg är ljusblå och det var nåt mer också men det har jag glömt nu men tanken har slagit mig att det kan vara en fin färg faktiskt i rätt sammanhang. t ex tillsammans med grått. jag har sett en fin tröja på h&m som är blå och brun och det kanske var det som jag tänkte på. helghörna och sjukdom betyder mycket svt-tid som har gjort att jag nu vill spela handboll igen, rida snabbt på en häst, lyssna på Marit Bergman och jobba med nåt där jag kan ha projekt, vara smart och framgångsrik. det är andra advent också och för att kompensera att jag inte har någon adventsljusstake så har jag fem ljus på mitt sk hallbord men två av de är faktiskt röda. nästa vecka kan jag tänka att tre är ju faktiskt vita och om två veckor är inte jag här längre så då har jag inte det problemet längre. jag gjorde en egen adventskalender till mig själv där jag ritade en julgran och skrev positiva ord om mig på franska. den är fin. på baksidan har jag tränat på min autograf. jag hade en annan innan men den dog när det bara var en dag kvar. min nya jacka har en reva i ryggen och jag vet inte hur den kom dit. har satt en ful säkerhetsnål där men skit att johanna tog med nålen och tråden hem. måste köpa nu ju. efter något mycket nudlar har jag börjat tröttna lite, äntligen kan det kanske tyckas, men jag är besviken och köpte fiskpinnar istället. femton. osammanhängande blir det för jag skulle bara byta musik på mp3:n som gjorde att jag blev paff av den där låten och kände att jag var tvungen att berätta om det. när jag eller någon annan säger paff vilket inte händer så ofta så tänker jag på lövbiff. jag tänker mig en hamburgare som det ser ut som det sticker ut lite löv ur, som liksom är lite flikig, som paffar ner på en tallrik. men egentligen vet jag att lövbiffar inte ser ut så. kanske kan det vara någon slags underliggande tanke om att Martin "lövbiff" Sjöstad alltid såg så paff ut i högstadiet också fast jag vet inte. eller kanske för att man nog skulle bli väldigt paff om någon paffade ner min fantasilövbiff på ens tallrik och påstod att det var en riktig. så här ser man ut då :O min första tanke var i alla fall den paffande biffen och joan sa att den första tanken alltid är den bästa för att man inte tänker och jag håller med henne så jag tror det är så