leka apa

så. jag börjar nu.
ingen mer blasko* attityd. sluta förstora upp saker. inte vara någon drama queen. inte tycka synd om mig själv. ha en bon esprit! här kommer varför.

A - mon ami

jag har en vän som jag saknar väldigt mycket. låt oss kalla honom A. A är en sådan där människa som gör alla glada och jag är inget undantag. omtyckt och älskad av alla. han blev min vän. det började med ett ömtåligt hjärta som behövde tröst och A lyssnade. höll med. lyssnade lite till. tröstade. lyssnade. det blev ont om tid den kvällen så vi bestämde oss för att träffas igen. gjorde det. vi började med att äta äckliga gélégodisar från lågpriskedjan Ed och dricka billigaste vinet. vid Seine. det blev mitt första vin innan kl 17 en vardag. och helg också för den delen. tror jag. det blev så oväntat och så impulsivt och jag gillade det. jag trivdes så bra i hans sällskap. jag kände att han tyckte om mig för den jag är. han log alltid så uppskattande åt mig och sa att jag hade en "bon esprit" (good spirit). jag blev så glad. A sa att han tyckte om människor som mig. med min inställning. jag tyckte likadant om honom. önskade att alla var som honom. men jag var aldrig kär. kommer aldrig att bli.
cykelturer hit och middagar dit och tillslut blev det min sista dag i paris. vem skulle hjälpa mig att bära ner väskor och följa mig till flygplatsen om inte A. såklart. lilla svaga snälla A gjorde sitt bästa för att inte, klaga inte sucka över alla mina väskor. vi gick och gick och gick. insåg att detta skulle bli sista gången vi ses på länge. kanske i hela livet. vi bråkade. om en jättelöjlig sak som jag inte ens vill nämna. han var elak. jag var elak. vi satt tysta ett tag. på marken i solen. förundrades över den varma soliga dagen som kändes som en varm höstdag när det i själva verket bara var några dagar före jul. sen tittade vi på varandra och skrattade. A sa att det nog var första gången som vi hade bråkat. vi blev vänner igen. det kändes bra. skrattade ännu mer. kramades och sa hej då.
jag har så många fina minnen från honom och det känns som att A har en sådan annorlunda bild av mig. en så bra, glad och positiv. jag undrar vart den är. även om A inte kan se mig nu så ska jag leva upp till hans bild har jag bestämt! det förtjänar han. det förtjänar ni. det förtjänar jag!








*(tänk dig hur du är om du har fått en stor hink med blask över huvudet. armarna hänger rakt ner och plötsligt känner du dig bara så himla trött. negativ. kan även jämföras med när man är så trött så att man bara vill gråta. ett ex "sluta vara så blasko!")


.