Gör vad du vill

Egentligen ville jag bara ha ett våffelinlägg men av kända anledningar så måste jag ha med en bild också.

Jag träffade en norsk kvinna i affären. Ragna. Hon har bott här nere i sex sju år och har reumatism och ett våffeljärn som jag kan låna. Så då är det upplagt för våffelkalas på terassen senare i dag. Det kan bli ett fint farväl. Rikligt med våfflor. Man skulle kanske inte tro att våfflor riktigt är jag, men det är det. Jag har mammas recept i huvudet, ner i minsta detalj, och tänker mycket oftare på våfflor än jag ger uttryck för när jag skriver. Hoppas bara att järnet är bra. Våfflorna måste blir spröda på ytan och mjuka inuti. Våfflor som är mjuka både utanpå och inuti har jag inte mycket till övers för. Folk har inte kläm på våfflor, de accepterar vad som helst. Det grövsta felet ligger i att grädda ett berg våfflor och sedan servera dem när alla är klara. Då är det bara de två tre översta som är något att ha. Rätta tillvägagångssättet är att grädda allihop inför gästerna, och fortlöpande dela ut dem under tiden. Det får bara gå några sekunder från det att våfflan är färdig till dess konsumtion inleds. Det är det som är det vackra med våfflor. De lever så kort. Egentligen är de oanvändbara som servering i restauranger och kaféer där de ofta har legat timtals i plast och bakom pelxiglas. Då är det inte längre våfflor. Detta engagerar mig.

Lyckad tillställning. Samma gäng som sist, plus Ragna. De satt runt bordet och drack öl och vin medan jag gräddade våffla efter våffla och delade ut, moturs, som mamma alltid gjorde. Alla fick så många de orkade. Järnet stod på i nästan tre timmar och då hade de flesta hunnit bli småfulla och varje våffla fick den uppmärksamhet den förtjänade. Det blev applåder för de våfflor som var perfekta, alltså för dem som gräddats precis lagom och därför inte kunde ha blivit bättre än de var. Om man håller den nygräddade våfflan i den yttersta centimetern ska den kunna hålla sin egen vikt, men bara nätt och jämt, och när den bryts ska den fortfarande ha ett element av viskositet i kärnan. Det kallar jag våffla.


Erlend Loe


Härmed står våffelkalas och eklektok på önskelistan